Upptäck och bevara allmogeträdgården

Innehål:

Kort historik

Nyttoträdgården - körsbär och plommon

Spåren i den gamla trädgården

Nyttoträdgården - bärbuskar

Planlösning

Nyttoträdgården - kryddväxterna

Inhägnader och grindar

Stenberget

Gångar och gårdsplaner

Gräset

Rabatter och planteringar

Att renovera en trädgård

Växtsortimentet - Växtförteckning


Träd, trädvård och beskärning


Buskar


Nyttoträdgård - äpplen & päron


Nyttoträdgården - körsbär och plommon

Körsbär

 Sötkörsbärsträdet, Prunus avium, även kallat fågelbär, var troligen det mest omtyckta av den fattigare allmogen. Dels därför att han lätt kunde få tag på plantor, då det växer vilt i skog och mark och dels för att det är det sötaste av körsbären. Det åtgick således mindre av den dyra lyxvaran socker när man skulle göra sylt av bären.

 Surkörsbärsträdet, Prunus cerasus, var sannolikt inte så vanligt, i varje fall inte hos den fattigare allmogen, då de var för sura att äta naturella och krävde mycket socker vid kokning. De sorter man använde var Brunkörsbärsträdet som var vanlig på landsbygden i södra och mellersta Sverige. Fortplantning av trädet kunde enkelt ske med rotskot. Förutom till saft användes bären gärna till torkning.

 En annan vanlig sort var Skuggmorellträdet, som har fått sitt namn på grund av sin härdighet och av att det trivs bra även i skugga. Även om trädet står i skugga ger det rikligt med skörd. Trädet är därför också lämpligt att använda som spaljéträd vid väggar och plank, som inte är direkt solbelysta.

Bland Glaskörsbärsträden är Vanliga klarbär den mest använda. Klarbären har mycket små anspråk på växtplatsen. De har tidig bördighet men något ojämn. Större frukter ger det Stora klarbärsträdet, som har kraftigare växt.

Plommon

Plommon odlades inte lika mycket som körsbär, varken av allmogen eller de högre stånden. Det kom till Sverige långt senare än äpple, päron och körsbär som ätits i Norden i tusentals år. Plommonet kunde användas till sylt men även till torkning då man fick de användbara katrinplommonen. Av gamla sorter kan nämnas:

Reine Claude d'Oullins är ett storvuxet träd som fått sitt namn av den franska staden Oullins i närheten av Lyon. Trädet tenderar att bära vartannat år, något som kan undvikas genom kartgallring.

Sorten Mirabell odlades redan på 1700-talet i Sverige. Som dessertfrukt är den inte särskilt uppskattad men lämpar sig väl för syltning. Trädet bär mycket rikt.

Experimentalfältets sviskon är en gammal svensk sort. Det är ett ganska svagväxande men härdigt träd. Det bär tidigt och rikt, med en frukt som lämpar sig för torkning.

trädgårdsväxt med texten "trädgårdsarkitekt Per Christenson www.per-form.se" Växt med texten "trädgårdsarkitekt Per Christenson"
Share on Facebook
TRÄDGÅRDSMÄSTAR’N Trädgård från idé till verklighet