Upptäck och bevara allmogeträdgården

Innehål:

Kort historik

Nyttoträdgården - körsbär och plommon

Spåren i den gamla trädgården

Nyttoträdgården - bärbuskar

Planlösning

Nyttoträdgården - kryddväxterna

Inhägnader och grindar

Stenberget

Gångar och gårdsplaner

Gräset

Rabatter och planteringar

Att renovera en trädgård

Växtsortimentet - Växtförteckning


Träd, trädvård och beskärning


Buskar


Nyttoträdgård - äpplen & päron


TRÄDGÅRDSMÄSTAR’N Trädgård från idé till verklighet
trädgårdsväxt med texten "trädgårdsarkitekt Per Christenson www.per-form.se"

Kontakta Trädgårdsmästar’n

Växt med texten "trädgårdsarkitekt Per Christenson"
Share on Facebook

Rabatter och planteringar

I de tidiga trädgårdarna var rabatterna alltid inramade på något sätt. Det kunde vara en enkel stenrad av fältsten eller vita snäckor. Vanligast var dock att man använde någon växt som inramning och Buxbom var den kantväxt som var mest omtyckt. Den hade flera fördelar, den gick lätt att forma till små, täta, låga häckar, var grön året om och den var dessutom relativt lätt att föröka. Ett alternativ till buxbom var att använda liguster. Först när den engelska landskapsstilen slagit igenom ordentligt hos allmogen försvinner buxbomsinramningen, för att ersättas av gräset som inramning av planteringarna.

Anläggning av buxbomhäckar

Boxbomhäck"Buxbom är en synnerlig och förnäm växt att sätta i bäddarna ty den kan stå många år och går inte lätt ut. Man kan också väl sätta dem utan rot, men de som ska sättas utan rot ska vara måttligt långa, ett kvarter eller mindre, de ska sättas väl djupt. Men är det så att de är mycket långa, bör de läggas prydligt hela i jorden, dock så att de blir skilda från varandra, så de inte kommer för tätt på varandra. Är de mycket långa, då får man gräva djupa gravar, en halv alen eller mindre, allteftersom buxbomen är lång till. Då de gravarna ska grävas med flit, så att bäddarna (jag menar mönstret) som du vill sätta uti icke bliver vanskapta och de ska sättas så djupt att de bliver tre eller fyra fingrar breda ovan jorden.

Ju tidigare på våren de blir satta desto bättre gror de, annars kan man väl sätta dem när man vill. Där som man har kommit en bit på året eller sommaren och du ska sätta dem och de har skjutit skott, då ska du skära något av den späda grönskan, ty det som är så nyligen framkommet, det vill annars gå ut. Buxbom kallas ofta för en ört - men det är trots allt ett slags träd. Och märkligt är det att hur liten en spån du skär där av, och kastar i vatten så sjunker den som en sten. När du vill klippa den, så ska det ske tidigt på sommaren, annars blir den gul och ful."

Det är de råd som den danske örtagårdsmannen Hans Raszmussön Block ger om planteringen av buxbom i sin bok "Horticultura Danica" som han gav ut 1647. Det är för drygt 300 år sedan och råden kan gälla än i dag.

Det viktiga är att man har gjort klart för sig vilket utseende man vill att kvarteren ska ha och att man ordentligt märkt ut dem med linor. När man sedan planterar måste man vara noggrann med att följa sina markeringar, annars blir, som Block säger, ritningarna vanskapta. Om man tycker det blir för dyrt att använda färdiga plantor, kan man mycket väl använda vedartade sticklingar. De ska inte vara för unga och späda, utan att par år gamla skott som har hunnit förvedas. De sätts i en lagom djup grop som man grävt i den linje man önskar en häck. Sticklingarna ska sättas så djupt att de nedersta förgreningarna blir täckta med jord. Sedan plantorna är satta beskärs plantorna så att alla längs hela raden får samma höjd och bredd. För att åstadkomma ett bra resultat bör man spänna upp linor till hjälp. Lämpligaste tiden för plantering är den tidiga våren. Lämpligt antal är fyra till fem plantor per meter.

När sedan häcken börjar växa är det viktigt att man klipper den regelbundet, minst en, gärna två, gånger om året. Den första klippningen sker på våren, när de nya skotten börjat utveckla sig, och den andra vid midsommar, då de nya skotten hunnit utveckla sig ganska mycket. Spänn upp linor till hjälp för att få klippningen rak. Glöm inte att häckarna, även om de är låga, ska luta svagt inåt, för att hålla sig täta även nere vid basen.

Liguster som alternativ till buxbom är redan nämnd. Ett annat alternativ som var omtyckt av bonden, är att använda sig av Lavandula angustifolia, lavendel. Dess milda blå färg tillsammans med en bedövande väldoft gör den väl värd att använda. Den är möjligen enklare att använda än buxbom, bara man inte glömmer att beskära den. I annat fall blir den risig och oformlig. Plantorna är inte så dyra och den är dessutom lätt att föröka själv med sticklingar, på liknande sätt som med buxbom, eller med frö. En anan omtyckt kantväxt var isop, en tacksam växt som man förökar med frö.

Som kant kan man även använda sten, redan de gamla romarna gjorde kanter av sten mellan gångar och planteringsytor. John Parkingson, kung Charles I i Englands örtagårdsman, skrev i sin Bok "Paradisi in sole..." 1629, att man kunde använda små runda stenar som kant. Om man gör en enkel kant med fältsten, sätter man den på samma sätt som vid kullerstensläggning. Man ställer den på högkant i sättsand, gärna med den spetsigaste delen nedåt. Det är viktigt att stenarna blir så väl förankrade som möjligt i jorden. Alla stenar måste vara runda, utan vassa brottkanter.

Andra material man kunde använda var brädor, tegel och snäckor.

Lister, rabatter och jordbearbetning

Vid planering av rabatter har man flera faktorer hos att ta hänsyn till. Man måste känna till om de växter man vill använda trivs i den miljö man arbetar med. Är det skuggigt eller sol på växtplatsen? Hur är jorden beskaffad? Är det fuktigt eller torrt? Beroende på jordart och det växtval man tänkt sig kan jorden förberedas på olika sätt. En torr sandjord kan ges bättre vattenhållande egenskaper genom att man blandar in torvmull, eller barkmull. Barkmullen har fördelen att det tar längre tid innan den bryts ner. En blandning av båda kan ge ett gott resultat. Det största problemet med en blomsterlist i en trädgård, som länge stått övergiven är vanligen ogräset. Ett gammalt beprövat sätt att minska ogräset är att första året odla potatis. Eftersom denna ska hackas och kupas, reducerar man kraftigt ogräset.

Man vill att blomfärgerna i en rabatt ska harmoniera med varandra, vilket kräver planering. Växterna har olika blomtid, från den tidiga våren, ja till och med vintern, till sena hösten. Vilket gör att man inte bara måste tänka i rum, utan även i tid. Annars kanske man inte får den färgkombination man önskar, vid den tidpunkt man tänkt sig. Växternas olika karaktär och höjd måste också bestämma hur de ska placeras i förhållande till varandra.

Traditionellt har det varit så att man placerat höga och stora växter i bakgrunden, medan de lägre har placerats närmast betraktaren. Man kan också tänka sig att placera några högre solitärer som "öar" bland lägre växter. Jag tänker inte här ge några förslag på perennkompositioner. Läsaren ska i stället använda sin kreativa fantasi och skapa personliga kompositioner. Som hjälp kan han, eller hon, ha nedanstående växtförteckning.